bete
substantivбивень
stor (hörn)tand som då det handlar om djurs betar ofta används som (gräv)verktyg eller vapen
något frestande (mat eller annat) som används för att få offret att utföra avsedd handling; jmf agn; åtel
det att låta djur äta av växtlighet; plats där detta sker
foder som betande vilddjur äter
(ålderdomligt, dialektalt) kastrerad bagge; gällgumse, hammel
(västgötska) bit