genitiv

substantiv

родови́й відмі́нок, родови́й

  1. (grammatik) kasus som utmärker att ett visst substantiv eller pronomen (eller nominalfras) står i ett visst bestämningsförhållande, särskilt ett ägandeförhållande, till ett annat ord som ordet i genitiv utgör en bestämning (attribut) till

Källor & referenser

För fördjupning, läs mer hos myndigheter och officiella källor:

Mer läsning

Fördjupa dig vidare hos svenska medie- och referenskällor: