han

він

1. personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ maskulinum

2. (dialektalt, vardagligt) personligt pronomen som syftar på den omtalade i ackusativform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ maskulinum

3. (ålderdomligt, dialektalt, mindre brukligt) som tilltalsord till person av manligt kön till vilken den talande inte vill säga du; dels (ålderdomligt) för att visa hövlighet (ofta till person med högre social status), istället av ni eller titel; dels (folkligt i vissa trakter) till främmande personer; dels (mindre brukligt, vardagligt) till personer av lägre samhällsställning eller till underordnade (ofta med bristande hövlighet); dels (vardagligt) skämtsamt nedlåtande

4. mer eller mindre som demonstrativt pronomen, för att peka ut person av manligt kön (ofta i motsats till någon annan)

5. (ålderdomligt, dialektalt) den

6. han eller hon