kanon

substantiv

гарма́та

(vapen, militärvetenskap) eldvapen som avskjuter granater (äldre bomber) eller grovkalibriga projektiler (tidigare kanonkulor) ur eldrör, i modern med utgångshastigheter över ljudets hastighet; i sammansättningar om liknande konstruktioner
(överfört) även om liknande anordning för andra projektiler eller dylikt
(sport, bildligt) hårt skott
(vardagligt) (betydande) person som gjort en raketkarriär
(musik) musikstycke där två eller flera stämmor (ofta sångstämmor) upprepar samma melodi och varje stämma (utom den första) påbörjar melodin innan den föregående har avslutat stycket och antalet slag ("tiden") mellan varje påbörjad stämma är densamma
(religion) allmänt accepterad måttstock, rättesnöre
en stor tryckstil

Fler ord